För 16 år sedan hade Klasse Möllberg och
kompisen Pax Andrén inget att göra
på sommaren. Då startade de något de kallade Club Academica
Yacht Club Carneval.
Det blev knappast någon större succé, men de sådde ett frö som handlade om
att segla genom Bohuslän med sång och musik för att göra strandhugg överallt
där det fanns folk, för att bjuda på karneval.
1983 togs befälet över av diversehandlaren Jan Lingö från Stockholm. GT kom
in i bilden, stora delar av orkestern byttes ut, starkare förstärkare köptes
och en första repetition genomfördes hela vägen från Skärhamn till Marstrand.
Klasse Möllberg och Svenska Kalypsoorkestern kom igenom sin första låt i höjd
med Åstol. Nu kom också en större publik - det blev till och med
extraföreställning i Fjällbacka.Året därefter
toppades orkestern med Crème Fraiche, tre glada damer från vår
huvudstad. Om det berodde på dem vet vi inte men nya publikrekord sattes
överallt och GT-Karnevalen började bli ett begrepp.
1985 fick GT-Karnevalen ett ordentligt fäste längs hela Västkusten. På nästan
samtliga krogar blev det publikrekord. Calypsoorkestern spelade förstärkta av
Chattanooga - tjejtrion från Halmstad.
1986 - 89 ångade GT-Karnevalen på och slog nya rekord
varje år.
1990 tog högkonjunkturen slut. GT bytte namn till iDAG.
Klasse Möllberg och
Jan Lingö tackade för sig. Men tidningen ville fortsätta och lät uppdraget gå
till Calypsoorkestern Cocos som förstärktes med Triple & Touch och Bandmaskinen.
Resultatet blev förvånansvärt bra. Det slogs en del publikrekord och de flesta
var glada, även om de flesta fortfarande sa GT-Karnevalen. Året därpå tuffade
karnevalen på som tidigare, med åtskilliga rekord och glada människor överallt.
1993 dammade Bröderna Knäck in på Hamlets akterdäck
för första gången. I ren
glädje och med mycket suspekta rekordförsök lyckades en av dem att bryta två
revben andra dagen. En annan slog ut kindtanden på den tredje med en häcksax
fjärde dagen och slutligen åt en av dem nästan upp en pulversläckare så
giftcentralen fick kontaktas. Trots detta och vädret blev det en lyckad karneval.
1994 meddelade Triple & Touch att de inte kunde vara
med.
En snabb kontakt med Anders Eriksson och After Shave, som seglat med lite vid
sidan om flera år tidigare, resulterade i att de fick förstärka ensemblen.
Alla tidigare rekord rök åt skogen.
Efter en så lyckad karneval kändes det konstigt när
man summerade och kom
fram till att Eriksson svimmat på scenen i Fjällbacka (publiken hade redan använt
allt syre i lokalen). Några kvällar mättes 58 grader på scenen och genomsnitts-
vikten i bandet minskade med tre kilo per spelning.
För fyra år sedan tog GT-Karnevalen ett stort kliv
framåt, inte bara för att namnet
iDAG ströks från alla banderoller. En bilfärja "MS Bornö" inköptes på
vilken en
gigantisk scen byggdes.
På det viset kunde hela föreställningen köras utomhus i olika hamnar för en bred
familjepublik.
Med artister som Lasse Brandeby eller snarare Kurt
Olsson, Ken Wennerholm och
Göran Rudbo från Triple & Touch och förstås Cocos och Bröderna Knäck
genomfördes
13 spelningar med en publik på i snitt drygt 6.000 personer per kväll.
1996 hölls snittet med råge när GT-Karnevalen utökade
genom att för första gången
segla ända upp till Vänern för att besöka orterna där. För att orka ända till
Karlstad
byttes artisterna ut halvvägs. Anders Eriksson och After Shave avlöstes av
Triple & Touch och imitatören Jörgen Mörnbäck. Medan Cocos och Bröderna Knäck
höll hela sträckan.
Förra året kom Kurt Olsson tillbaka och hade med sig
norrmannen Jahn Teigen och
jonglerande komikern Captain Willie. De gjorde Västkusten osäker medan herrarna
i After Shave mönstrade på för Göta Älv och Vänern. Rekordpublik och rekordvärme -
regnade gjorde det bara en halv kväll på 16 kvällar.
I år fortsätter vi med en gyllene mix av After Shave
och Triple & Touch kryddat med
GT:s egna Sjöstjärnor och självfallet Cocos och Knäck. Om bara vädrets makter är
med oss kommer det att bli nya rekord och fantastiska nya succéartade äventyr
runtom i Västsverige, vilka vi självklart kommer tillbaka för att slå nästa år - och
nästa och nästa.
Text: Lasse Råde |
